Fiolen har fyra strängar. G, D, A och E. Tittar man noga så ser man att de är olika tjocka. G-strängen är tjockast och den behöver också mest kraft för att vibrera. När du spelar på G-strängen kan du därför ta i lite extra. Stråkarmen ska kännas tung och armbågen ska nästan peka upp i taket. Vill du spela riktigt starkt på G-strängen kan du använda pekfingret till hjälp. Genom att trycka lite lätt med pekfingret så sjunker stråken lättare ner i strängen och fiolen låter mer.

E-strängen, den tunnaste strängen är ganska känslig. Den låter lätt som en kvävt katt om man inte drar stråken jätteförsiktigt! Armbågen ska peka ner i marken och stråken ska hållas med lätt och avslappnad hand. Kom ihåg att inte komma för nära stallet med stråken. (Detta kan du läsa mer om i inlägget om fin ton.) Man kan spela starkt på E-strängen också, men du får trycka väldigt försiktigt med stråken mot strängen.

D-strängen och A-strängen är lite mittemellan-strängar. När man spelar på D och A får man trycka lite lagom med stråken. Du märker ganska snart själv hur mycket strängen tål.

Tips: Om det gnisslar om tonen kan du prova att dra stråken lite snabbare. Ju mer man trycker med stråken desto snabbare måste du dra den för att det ska låta bra.