Kategoriarkiv: Nybörjare

Intonation – att pricka 100 % rätt

Publicerat av

Att spela med bra intonation innebär att man prickar tonerna helt hundra procent rätt. Har du prickar på fiolen så kan du använda det som en liten guide för vart du ska placera fingrarna. Men kanske har du hunnit märka att det inte blir helt rätt alla gånger även om du följer prickarna. Dels kan det vara svårt att se var de sitter och dels kan det göra jättestor skillnad om du placerar fingrarna på övre kanten av pricken eller undre kanten eller mitt på.

Bästa sättet är därför att öppna upp öronen och lyssna så noga du bara kan.
Visste du att det sägs att man hör bättre om man blundar. Testa vetja!
Prova att spela utan noter ibland också så att du kan lyssna bättre!

Gnissliga toner

Publicerat av

Gnissliga toner är aldrig roligt! Nu ska jag förklara varför det ibland gnisslar om tonerna.

  1. Om stråken kommer för nära stallet börjar det lätt gnissla.
  2. Om man drar stråken snett över strängarna börjar det också att gnissla. Prova därför att titta i spegeln när du övar, och dra stråken så rakt du kan.
  3. Om du trycker för hårt med stråken mot strängen börjar det också att gnissla. G-strängen klarar mer tryck än tex E-strängen. Därför gnisslar det lättare på E än på G. Prova att tryck lite olika hårt med stråken så kommer du snart lära dig hur mycket varje sträng tål.

Sammanfattning: Dra stråken rakt, håll bra avstånd från stallet och tryck ej för hårt.

Miljoner toner fast oftast bara tolv

Publicerat av

Om man tänker efter så finns det ju egentligen miljoner toner på fiolen. Eller åtminstone flera hundra. Sätter du ner fingret på en valfri sträng och drar med stråken så kommer en ton klinga ut. Flyttar du sedan fingret en mikromillimeter, supersuperlite så kommer det klinga ut en annan ton. De här små tonerna som liksom befinner sig mitt emellan våra vanliga toner brukar vi inte använda så ofta. Några av dem kallas kvartstoner och de kan man ibland höra i arabisk musik, eller musik från Östeuropa. Ibland kan man även hitta dem i gammal svensk folkmusik.

Testa gärna och se hur många olika toner du kan hitta på din fiol, innan du läser vidare!

Men i det mesta vi spelar finns det bara tolv toner som återkommer om och om igen. Och det är ju mycket enklare att hålla i huvudet. De tonerna heter följande:

  1.  A B C D E F G A… osv. De här tonerna kommer om och om igen på fiolen.
  2.  Mellan A och B finns en ton som heter A# ibland och Bb ibland.
    Ja, det är sant. A Hashtag!
    A# uttalas Aiss.
    Bb uttalas Bess.

    # kallas kors-förtecken
    b kallas b-förtecken.
    Vi ska prata mer om dem sen, men först ska vi lära oss alla tolv toner, och vi har inte många kvar nu.

  3. Mellan C och D finns en ton som heter C# ibland och Db ibland.
    C# uttalas Ciss
    Db uttalas Dess
  4. Mellan D och E finns en ton som heter D# ibland och Eb ibland.
    D# uttalas Diss
    Eb uttalas Ess
  5. Mellan F och G finns en ton som heter F# ibland och Gb ibland.
    F# uttalas Fiss
    Gb uttalas Gess
  6. Mellan G och A finns en ton som heter G# ibland och Ab ibland.
    G# uttalas Giss
    Ab uttalas Ass

    Nu har vi hittat alla tolv toner.
    1. A
    2. A#/Bb
    3. B
    4. C
    5. C#/Db
    6. D
    7. D#/Eb
    8. E
    9. F
    10. F#/Gb
    11. G
    12. G#/Ab

Som du märkte finns det inga toner mellan B och C och inte heller mellan E och F. Det är därför att de tonerna sitter så nära varandra på fiolen att det inte får plats några toner där emellan.

Det är bra att kunna vad de tolv tonerna heter utantill!

Tonen H heter ibland B

Publicerat av

Vi har ju lärt oss att det musikaliska alfabetet börjar precis som det vanliga alfabetet:

A B C D E F G

och därefter kommer ju A tillbaka.

Mellan dessa toner finns det ytterligare några toner, som vi inte ska gå in på just nu, men det kan vara bra att känna till.

Vad vi däremot ska gå in på är att tonen B ibland kallas H. I vissa delar av världen kallas den alltid H, tex i Tyskland. I andra delar av världen kallas den alltid B, som tex i England. I Sverige kallas den ibland för B och ibland för H. 

Den store mästaren Bach, som levde på 1700-talet och som jag tror de flesta av er känner till, har skrivit ett superkänt stycke som heter H-mollmässan. Eftersom Bach bodde i Tyskland döpte han det till H-mollmässan. I England däremot kallar man det för B-minor mass.

Om du har lärt dig att andra tonen i musikaliska alfabetet heter B, så kom nu ihåg en gång för alla att den också kan kallas H. Och att Bach superkända verk kallas H-mollmässan på svenska.

Prova att youtuba på en gång och se om du kan hitta det!

Flagioletter

Publicerat av

Att spela klara och tydliga flagioletter är inte alls omöjligt. Det finns några nyckelgrejer som måste funka bara. Ha koll på följande:

  1.  Använd allt tagel i stråken. Håll stråken upprätt och inte för lutad.
  2. Dra stråken alldeles rakt.
  3. Spela snabbt med stråken.

Rocka rockring

Publicerat av

Hillary Hahn rockar rockring när hon övar svåra passager och Sarah Chang lyssnar på Jazz eller tittar på TV.

Våga variera din övning genom att utmana hjärnan. Stå på ett ben, sitt på knä, balansera på en balansbräda. Öva en passage baklänges, citera en dikt, stå på tå.

Och framförallt, låt dig inspireras av några av de största violinisterna genom tiderna.

David Oistrach

Jasha Heifetz

Itzak Perlman

Ann-Sophie Mutter

Öva utan mobil

Publicerat av

Unna dig att öva med mobilen på ljudlös. Att bli avbruten när du just funnit koncentration kräver mycket tid. Faktum är att det kan ta hela resten av ditt övningspass att komma tillbaka till den koncentration du hade innan du blev avbruten.

Lyx, du och fiolen bara!

Lösa strängar klingar med

Publicerat av

När du börjar spela fiol har du ju i regel prickar eller streck på fiolen som visar var du ska trycka ned dina fingrar. På sikt kommer dessa prickar och streck att tas bort och det blir viktigt att själv kunna avgöra var fingrarna ska tryckas ned.

Ett knep är att ta hjälp av de lösa strängarna. Om du prickar tonen helt rätt kommer de lösa strängarna att vibrera extra mycket och klinga som ett litet eko. Detta gäller framförallt när du spelar tonerna g, d, a och e eftersom det finns en lös sträng med samma namn.

Spela tex tonen d, tredje fingret på A-strängen. Spela den medvetet lite för lågt och tänk på hur D-strängen ligger helt stum och utan vibration. Spela därefter medvetet lite för högt och märk återigen hur D-strängen ligger stum och utan vibration. Spela därefter så rent du kan. När du prickar den rena tonen d på A-strängen kommer D-strängen att klinga med!

Testa nu med alla toner du kan komma på. E på D-strängen, a på G-strängen osv. Detta är förstås ett jättebra sätt att öva fjärde fingret. Prova fjärde fingret på D-strängen och försök få A-strängen att vibrera med. För fjärde fingret på D-strängen heter ju A!

 

Att byta sträng

Publicerat av

Det finns en bra övning inför att byta sträng på fiolen!

  1. Placera mitten av stråken på A-strängen.
  2. Låt stråkarmen fungera lite som en vindrutetorkare. Upp mot taket, ned mot golvet. Upp, ned, upp, ned.
  3. Stråken ska bara vila mot strängen. Du ska inte dra den så att det låter utan övningen är helt tyst.

Nu kan du testa att spela på de olika strängarna! Stanna stråken INNAN du byter sträng. Dra DÄREFTER en ny ton. Spela inte och byt samtidigt.

Att spela G, D, A och E

Publicerat av

Fiolen har fyra strängar. G, D, A och E. Tittar man noga så ser man att de är olika tjocka. G-strängen är tjockast och den behöver också mest kraft för att vibrera. När du spelar på G-strängen kan du därför ta i lite extra. Stråkarmen ska kännas tung och armbågen ska nästan peka upp i taket. Vill du spela riktigt starkt på G-strängen kan du använda pekfingret till hjälp. Genom att trycka lite lätt med pekfingret så sjunker stråken lättare ner i strängen och fiolen låter mer.

E-strängen, den tunnaste strängen är ganska känslig. Den låter lätt som en kvävt katt om man inte drar stråken jätteförsiktigt! Armbågen ska peka ner i marken och stråken ska hållas med lätt och avslappnad hand. Kom ihåg att inte komma för nära stallet med stråken. (Detta kan du läsa mer om i inlägget om fin ton.) Man kan spela starkt på E-strängen också, men du får trycka väldigt försiktigt med stråken mot strängen.

D-strängen och A-strängen är lite mittemellan-strängar. När man spelar på D och A får man trycka lite lagom med stråken. Du märker ganska snart själv hur mycket strängen tål.

Tips: Om det gnisslar om tonen kan du prova att dra stråken lite snabbare. Ju mer man trycker med stråken desto snabbare måste du dra den för att det ska låta bra.